Det började med regeringens proposition 2024/25:124. Ju mer jag satte mig in i den, desto mer insåg jag hur farlig den faktiskt var – inte bara för kvinnor i digitala sexbranschen, utan för hela samhället. Genom att försöka utöka begreppet ”köp av sexuell tjänst” till det mer otydliga ”köp av sexuell handling”, hotades inte bara rättssäkerheten, utan själva idén om individuell frihet. Det finns hårda fakta som visar hur svårt kvinnor har drabbats av The Scandinavian Model, och vi har nu decennier av bevis för det. Jag kunde inte bara se på längre.
Jag såg hur denna lagförändring inte byggde på transparens och rättssäkerhet, utan på moralism. Inte på fakta, utan på känslor. Jag insåg att om den här politiken tillåts fortskrida, riskerar vi att kasta ut människor i skuggsamhällen – människor som förlorar sin rätt att existera öppet, som istället osynliggörs, utnyttjas, skuldbeläggs och försvinner. Eller dör.
Förbud förändrar inte efterfrågan – det förändrar bara vart människor tar vägen. Vi säger oss vilja skapa ett öppet och empatiskt samhälle. Men hur empatiskt är det att skuldbelägga kvinnor som valt ett liv bortom normerna? Hur transparent är det att genom vaga juridiska begrepp öppna upp för godtyckliga tolkningar och repression? Vad hände med ödmjukheten inför varje människas rätt att själv forma sitt liv, så länge ingen annan skadas? Och vad hände med rättsstaten?
Sedan 1974 har Sveriges regeringsform burit på ett löfte:
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”
Men folket – särskilt kvinnorna som vågar leva fullt ut – känner sig alltmer utsatta. De kvinnor som bygger sina liv på självständighet, integritet och motståndskraft står i dag i skottlinjen för en ny typ av förtryck. Ett förtryck som inte längre kommer från män, utan ofta från andra kvinnor. Kvinnor som, i moralismens namn, börjat hata sina egna systrar.
Det här handlar inte bara om politik. Det handlar om makt, historia, om rätten att få vara människa på sina egna villkor. Det är också ett upprop. En moteld mot den växande polariseringen – mellan kvinnor, mellan könen, mellan staten och individen.
Det handlar om kvinnor som hatar kvinnor. Och vi har inte längre råd att tiga om det.